Intervju om Staffanstorpsprojektet med MärkDNA

P4 Malmöhus – Så ska värdesakerna märkas

Sverigesradio.se – Så ska värdesakerna märkas


Innehåll – textformat:

Jag är hemma hos Kajsa Larsson och vi har precis tagit fram den här märkutrustningen nu. Kajsa – vad ska vi ge oss på här nu? Vad är det vi ska märka för något?

– Vi kan väl börja med TV:n.

Ja men det gör vi, den är stor och rejäl här. Är det TV-rummet här inne? Då har du fått nu i din hand något som inte ser ut så mycket som ett nagellack utan mascara ungefär.

– Kan man väl säga. Litet och behändigt. Inga större problem, bara öppna och ta av.

Då har vi med oss Patrik Runesson här också som har hand om tryggheten och säkerheten i kommunen. Du är lite av ett stöd här. Men du kanske vet hur du ska göra redan?

– Ja det kan vara lämpligt att dutta på lite här lite uppe bakom. Nu lämnar det ju inga märken så man skulle gott och väl kunnat haft det på framsidan. Men om jag ungefär vet att jag märker på samma ställe.

Nu penslar du på lite där. Lite syns det men det försvinner efter ett tag.

– Det kommer till att torka inom en 20-30 sekunder. Sedan försvinner det därifrån.

Vad det här är, är att det är DNA-märkning. Då tänker man genast – deckare, mord och så. Men det här fungerar på lite annat sätt och det här handlar alltså inte om mänsklig DNA.

– Nej, vi har ju mänsklig DNA också men det här är från växtriket eller kemiskt tillsatt dna-märkning i de här burkarna. Då är den spårbar så varje liten behållare har en unik dna-märkning eller dna-kod i sig. Det innebär att varje gång men köper en ny burk så registrerar man den här burken – just den burken – på sig eller den som just då är ägare till de föremål som märks. Så det innebär att man kan ha massor med olika burkar efter hand.

Men det här är alltså ditt alldeles egna dna?

– Det är mitt egna dna.

Men nu syns det ju nästan ingenting. Kan man inte bara ta och skrapa bort det här lite?

– Det är klart att man kan försöka skrapa bort det om man vet ungefär vad det är. Men det här tränger ju in i porerna så när man sedan ska kunna spåra godset så ser man ändå spår och rester av detta. Då skickas detta till Statens Kriminaltekniska Laboratorium för att göra en analys om man inte direkt kan avgöra på plats via de mikropunkter som finns vem som är den rättmätiga ägaren.

Det här har funnits ett tag. Försäkringsbolag har börjat med det här så smått. Här i Staffanstorps kommun satsar man nu helt och hållet på detta. Det innebär även att polisen här har utrustats med en liten specialgrej, det här ser ut som en ficklampa.

– Ja, det är en ultraviolett lampa och för att förtydliga det som du säger är det så här att i Sverige har man tidigare sålt den här typen av utrustning i värdetransporter, till banker, till lite större fordon och så vidare. Har man rätt utrustning kan man spåra det. Men det som är det fina i det här pilotprojektet i Staffanstorp är att polisen i region syd – från Blekinge och Kalmar på väg ner till Skåne, kommer utrusta sina fordon med denna spårningsutrustning. De som hanterar gods inom polisen och vid gränsövergångar och sådant har alltså denna utrustningen i dagsläget där vi håller på att rulla ut detta genom polismyndigheten. Vi i Staffanstorps kommun är då lyckligt lottade med att vara först ut. Men om man stjäl gods i Staffanstorp så ska det naturligtvis gå att spåra om man flyttar till en annan ort och då måste det finnas i alla bilar – det är det som är det nya.

Ska vi ta och lysa lite med din lampa här – se om vi ser någonting? Titta! Det här är lite som CSI.

– Det är jättehäftigt det här faktiskt och naturligtvis är den frågan som du sa – de här som stjäl gods – det är klart de kommer införskaffa detta och försöka märka med någon annan typ av märkning. Men det här lägger sig i lager så man kan via SKL spåra de här sakerna till den rättmätiga ägaren. Skulle man vilja sälja grejerna vidare till exempel, man har gods hemma, man har guld eller man har en TV som man då vill avyttra, så skriver man på det kvittot till den man säljer att det här är märkt med denna dna-koden. Sedan har de det kvittot som bevis när man sedan säljer godset vidare.

Kajsa, du har börjat med TV:n här. Vad är det du ska märka mer?

– Lite utav mina värdeföremål som jag har – lite glasprodukter och sådant, mina smycken hade jag också tänkt mig att jag skulle märka upp.

Det blir en del duttande här i huset?

– Ja, säkert fyra hundra.

Fyra hundra duttar, det är ju alldeles lysande. Tror du att det kommer fungera det här då?

– Det hoppas jag för detta är en fortsättning på att man satt in larm. Man har registrerat sina värdeföremål som man har. Då är detta sista kittet i det hela.

Avslutningsvis, det här lanseras nu hos dem som bor här. Men även ni i kommunen kommer att satsa på det här? Det kommer att märkas upp till exempel datorerna i skolorna och sådär?

– Absolut. En av de största innehavarna av just det här attraktiva godset är faktiskt kommunen för vi har skolor, vi har förskola och andra verksamheter som då har mycket av den här utrustningen. Så naturligtvis kommer vi också att göra detta. Vi är på gång nu att märka vår utrustning och så vidare och det finns idag tre godkända leverantörer i Sverige som har av Polismyndigheten tillstånd att leverera detta så det är dem vi kommer att använda här och precis som våra invånare har möjlighet att köpa någon av dessa tre.

Sverigesradio.se – Så ska värdesakerna märkas